torsdag 15 september 2011

Tillsammans igen - Per Fontander och jag


Har börjat lyssna på P4 Radio Stockholm på förmiddagarna, nu när jag är hemma. INTE SÄRSKILT METAL tänker kanske du. Men då tar du inte i beaktande att förmiddagsshowen där ofta leds av 80-talets svenska hårdrocks-häxmästare, Per Fontander. Under några år när Iron Maiden var som störst ledde han Rockbox, det enda seriösa hårdrocksprogrammet i svensk etermedia på den tiden. (Det vill säga TV 1, TV 2 och Riksradion.)

Han ligger ju rätt lågt med sin bakgrund, Per, i det där programmet. Han snackar mest trädgårdstips och grejer. Men ibland skymtar den gamle metal-gurun i honom fram. Som i förrgår när han fick för sig att spela Ozzy Osbourne (nån av balladerna, har glömt vilken, men inte Mama Im Comin´ home i alla fall.) Istället för att bara sätta på musiken, som han brukar, tog Per ett djupt andetag och sa med ödesmättad röst: Och in på scen kliver nu John Michael Osbourne ... och så drog låten i gång.

Det där fick mig att tänka på en grym intervju som Per Fontander en gång gjorde med Ozzy i Rockbox. Ozzy var med på telefon om jag inte minns fel, inför släppet av No rest for the wicked, tror jag det var. Fontander och Ozzy pratade en del om de galna rykten som alltid omgav Ozzy i den brittiska pressen. Bland annat valsade en story runt om att han skulle ha flytt från sin fru Sharon, till nån tibetansk munk i Himalaya. Där skulle han ha klippt av allt sitt hår och skickat det tillbaka till Sharon med post.

"Men", konstaterade Ozzy lakoniskt i telefon, "Det är bättre att det skrivs sånt där än att det är helt tyst. För då kommer folk att läsa om Ozzy, tänka på Ozzy och inte glömma bort Ozzy. Det är helt enkelt bättre att dom skriver skit om Ozzy än att dom inte skriver alls." Jag var nog inte mer än elva, tolv år när jag hörde den där intervjun. Men jag brukar faktiskt fortfarande mumla Ozzys gamla devis för mig själv, när jag blir lite ängslig för vad folk egentligen tycker om mig. Hellre betraktad som skitstövel än bortglömd. Tänker man så blir livet ofta lite lättare.

Per Fontanders insatser för hårdrocken är hur som helst inte bortglömda. Inte av mig i alla fall.

(Foto på Ozzy: F Darkbladeus, Public Domain.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar