Nu har vi kört tre dagar som duo, jag och Gösta, emedan Nikki Sofie Sixx och Vince Folke kört solo på jobbet respektive dagis. Duo är ju en svår konstellation. Det finns alltid den där risken att dynamiken går förlorad någonstans på vägen. Särskilt om man är van vid en kvartett med hyfsat jämställda roller. Det tydligaste exemplet är ju Kiss där Gene och Paul körde i diket ganska snabbt efter Ace Frehleys avhopp. Det tog inte många år innan det började dyka upp plattor som Asylum och Hot in the Shade.
Men duon är ju också formatet för det oväntade och fullständigt magiska. Som Axl Rose tillsammans med Elton John på Freddie Mercurys minneskonsert. Eller alla typ alla gitarrdueller mellan KK Downing och Glen Tipton.
Så var befinner sig HårdrockarPappan och Tommy Gösta? Tja, någonstans mitt emellan. Jag har tidigare berättat om TG:s tidiga morgonvanor. Där är vi fortfarande lika osynkade som Dee Snider och den Amerikanska senaten. För att ett par timmar senare, i solskenet vid vattenkanten på Reimersholme, njuta den sista tårtbiten sommar tillsammans i stor harmoni.
Eller som när jag igår drog igång Göteborgs-dödsmetallarna Death Destructions kommande platta på Lap-topen i köket. Jag rundar därefter köksbordet för att kolla så att twin-pads-smattret från gamle Evergrey-batteristen Jonas Ekdahl inte skrämt ihjäl honom. Gösta sitter där på golvet - och bara ler. Han är redan en hårdrockare. Man blir så varm i hjärtat.
För övrigt kan jag säga att efter en tre, fyra lyssningar på Death Destruction, som ju frontas av Jimmie Strimell från Dead By April, så är intrycket väldigt gott. Plattan kommer i nästa vecka, och den är väl värd att kolla in. Bandet är en slags all star-sättning där även Fredrik Larsson från Hammerfall ingår.
Ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar